Sen uppstigning

There's nothing to say when you sleep all day, but "bye-bye". 

Jo, idag bara blev det en sådan dag. Det var inte min mening, men sömnen tog sig friheten, mellan fel klockslag, och det bidrog till att hela dagens planering fallerade. Anledningen var enkel. Sömnen hade tidigare inte velat infalla när den borde, något som helt och hållet beror på mig och jag kan inte skylla på några andra omständigheter än mitt sinnelag.

Jag verkar ha missat en vänlig dag. En som flög förbi med den varma sextongradiga vinden jag kände under kvällningen. En vänlig dag är något jag skulle behöva. Men kanske var det min inställning till dagen som gjorde den vänlig? Jag tror det. Om den nu hade varit vänlig mot mig, det vet jag ju egentligen ej då jag missade den. Jag tror min ansträngning under de tidiga morgontimmarna, runt fyratiden och någon timma framåt, kan ha bidragit till denna känsla för dagen. När fåglarna började kvittra utanför fönstret bemödade jag mig med att ta upp en bok som legat orörd på mitt sovrumsgolv alldeles för länge. Jag fick börja om med det kapitel jag var på men lyckades sedan tillgodogöra mig mycket av det den vill förmedla och jag har förhoppning om att fortsätta ta del av dess ord inom en snar tid. Jag tror, mer och mer ju mer jag läser den, att den kommer att göra mig gott både på kort och lång sikt.

Jag har haft denna bok i min ägo ett bra tag. Ibland blir det så. En del intryck behöver jag ta in i små doser och vid valda tillfällen, och då kan det ta tid att tillgodogöra mig innehållet, även om det aldrig varit min avsikt. Boken rekommenderar jag varmt till den som känner ett intresse vid första anblicken. Boken heter "The Mindful Way Through Depression - Freeing Yourself from Chronic Unhappiness" av Mark Williams, John Teasdale, Zindel Segal och Jon Kabat-Zinn.

Jag får se när jag tar in fler visdomar från denna bok. Just nu ska jag försöka komma ikapp, rusta mig bättra för nästkommande dag och hoppas att sömnen är vänlig mot mig i natt.


You'll hide among the covers and wave as the aeroplanes go by, 
There's nothing to say when you sleep all day, but "bye-bye". 
Your mind will find another, and that's where the days have gone, 
And all you can hear is a stereo somewhere playing a pig-of-a-song 
And you'll know her, know her, when she comes. 
When you turn the light out, light out, she'll come. 
She called you from across the city, you hired a car to crawl, 
But with the high rise still in your eyes you wonder who's out there at all. 
And you'll know her, know her, when she comes. 
When you turn the light out, light out, she'll come. 
When you turn the light out, she'll come. 
Stop making me older, start making me new.
Sångtext till "High Rising" av Suede .

Bara vara

Det går en dag, och det går en dag, och det går ännu en dag. Tiden står ej still utan smiter undan när jag minst anar det och jag förflyttats till en framtid jag inte trodde var här ännu. Dagarna går men jag stilla står och ser dem inte ens passera.

De senaste tre dagarna har jag i stort legat däckad av migrän. Jag har försökt mig på att fungera ibland, med resultatet att jag lagt mig ner i mörker och konstaterat att jag aldrig mer ska vara utan Sumatriptan hemma. Jag brukar inte ha anfall som pågår i så många dagar, men så har jag också alltid haft tabletter till att avbryta anfall eller åtminstone mildra dem.

Jakob Hellman & Nerverna

Innan mörkläggningen tog jag del av en konsert med Jakob Hellman & Nerverna. Minst sagt trevligt att uppleva herr Hellmans gamla låtar i modern liveversion samt förundras över de nya låtarna och undra om de kommer att komma på skiva. Sedan har Kent i dagarna lockat med att på Spotify släppa fyra låtar från skivan "Jag är inte rädd för mörkret" som officiellt släpps på onsdag. Dessa låtar gjorde mig intresserad av skivan, något som singeln 999 tyvärr inte lyckats med. Låtarna Petroleum, Isis & Bast och Tänd på är låtar som jag gillar.

Musik som lyser upp i det mörka och som ger hopp om morgondagen.

Avslutningsvis en påminnelse om den där boken jag skrivit om några gånger innan. I den gångna veckan kom min recension av "Skönheten sitter på insidan och vägrar komma ut" upp på Bokus. Vill du veta mer om vad jag gillar med Lotta Ekströms bok kan du klicka in dig på den sidan, och varför då inte köpa dig ett exemplar på samma gång?

Pyssel

Denna påsk har jag varit pysslig. Fast kanske inte på det sättet man kanske skulle kunna tro. Pysslet har inte haft något med påsken att göra, det bara slumpade sig att jag gjorde detta denna helg.

Att konserten med Suede på Royal Albert Hall i London för dryga två år sedan var fantastisk har nog inte undgått någon som har det minsta intresse av detta band. Inte heller kan jag påstå att jag hållit tyst om hur underbart jag tyckte det var att vara på plats för att se och höra dem live för första gången på dryga sju år den där kvällen den 24 mars 2010. Nyligen fick jag även hem dvd:n/boksettet med inspelningen från konserten och det var minst sagt trevligt att få uppleva det hela igen. Även om det inte går att återfå den känslostorm som jag gick igenom den kvällen så minns jag den med glädje.

Vad har nu detta med mitt pyssel att göra? Här kommer en lätt nördvarning. Jo, jag har velat skapa ett minne från den här kvällen. Även om biljetten till konserten sedan tidigare fått en plats på min vägg ville jag göra något mer kreativt. Jag har därför dekorerat en ram med alla låtar som de spelade den där kvällen, en ram som jag nu ska fylla med något trevligt minne. Jag har använt mig av omslagsbilderna till de singlar och album som representerar låtarna de spelade och sedan använt mig av decoupage. Såhär blev resultatet:

Låtarna de spelade var (motsvarande bild):
She (Coming Up)
Trash (Trash)
Filmstar (Filmstar)
Animal Nitrate (Animal Nitrate)
Heroine (Dog Man Star)
Pantomime Horse (Suede)
The Drowners (The Drowners)
Killing of a Flashboy (We are the Pigs)
Can't Get Enough (Can't Get Enough)
Everything Will Flow (Everything Will Flow)
He's Gone (Head Music)
The Next Life (Suede)
The Asphalt World (Dog Man Star)
So Young (So Young)
Metal Mickey (Metal Mickey)
The Wild Ones (The Wild Ones)
New Generation (New Generation)
Beautiful Ones (Beautiful Ones)
The Living Dead (Stay Together)
The 2 of Us (Dog Man Star)
Saturday Night (Saturday Night)



Jag har fler idéer om vad jag kan använde de snygga omslagen till med hjälp av decoupage, men det är ännu bara på idéstadiet. Nu lyssnar jag på inspelningen från konserten och funderar på vad jag ska fylla ramen med - jag tror jag vet vad.

Gorecki

Under lördagskvällen såg jag "Moulin Rouge", filmen. Det var rätt länge sedan jag gjorde det. Jag vet inte vad jag tycker om den. Ibland är den ok, ibland är den alldeles för mycket, ibland tycker jag de förstör musiken medan jag sedan tycker att de gör en fantastisk version av en låt.

Hursomhelst, filmen fick mig att tänka på den konsert jag var på den 15 februari i år. För första gången såg jag Lamb live, vilket var underbart. Jag föll för deras debutskiva när den kom ut 1996 och har lyssnat mycket på den genom åren. Även deras senaste album "5" har jag spelat en hel del, och jag börjar också få lite koll på albumen de släppt där emellan.

Men tillbaks till debutskivan som just heter "Lamb". Varför jag kom att tänka på bandet, konserten och den skivan är för att jag i februari bland annat fick lyssna till "Gorecki" live på plats för första gången. Gorecki är en väldigt vacker låt från Lambs debutskiva och dess koppling till filmen Moulin Rouge är att "Satine", Nicole Kidmans karaktär, sjunger ett par strofer ur den låten i filmen.

Här är "Gorecki" live, inspelad på Glastonburyfestivalen 2003:

With a bitch of an itch

Kylan har kommit tillbaks och kastat lite snö på marken. Det allt grönare gräset har dock vunnit dagens match och lyser med sin förhoppning mot mig. Vinden som biter i min kind får inte fäste utan jag går obehindrat fram mot dagens ändamål. Jag tar tag i nuet och ser fram emot vad som den närstående framtiden vill visa mig.

Jag fick trevlig post igår. "Skönheten sitter på insidan och vägrar komma ut" damp ner i postfacket och förgyllde fredagseftermiddagen med sina illustrationer och underfundiga texter. Jag har redan fått några favoriter, några som stämmer väl in på mitt eget liv och mina tankegångar och andra som bara är klockrena påståenden. 

I ÖP går det att läsa en intervju med författaren Lotta Ekström samt några utdrag ur boken. Sen gäller det att skynda och beställa ett exemplar av boken innan de tar slut.

I väntans tider spelar vi en av alla de fantastiska låtarna från School of Seven Bells senaste album "Ghostory" (se även "Reappear" och "Scavenger"). Här är "Lafaye":

Lyssna

Ibland händer det ingenting, nästan ingenting alls.

Därför kommer här lite musik...

Det är alltid tråkigt när bra serier tar slut. Informativa och intressanta serier om verkliga saker. En sådan vars sista avsnitt sändes av svt ikväll är "Låtarna som förändrade musiken". Serien består av åtta avsnitt där man besöker olika städer och länder för att titta närmare på de senaste femtio åren i musikhistorien genom att lyfta fram låtar som betytt mycket för utvecklingen inom musiken. Serien ligger i sin helhet uppe på URplay och är du musikintresserad och inte sett serien eller missat något avsnitt tycker jag att du ska ta dig en titt.

Det har nog inte undgått många att Madonna släpper ett nytt album. I samband med detta skrivs det också en del om henne och hennes musik. En av de intressantare sakerna är den lista över de tjugo bästa indie rock Madonna covers som Stereogum presenterade idag. Lyssna in exempelvis You Say Party, Winter Gloves, Young Galaxy och The Flaming Lips tolka Madonna.

Pseudoliv

Fler drömmar har passerat, men ingen som kan muntra upp eller bidra till en alternativ vardag.

Men, apropå drömmar. Jag drömde härom natten en dröm som jag mycket väl kände igen. Jag kände igen den då jag drömt den förut. När det var vet jag inte men det kändes som om det var ett tag sedan. Jag tror det var första gången just denna dröm kom tillbaks till mig men det händer med jämna mellanrum att drömmar jag redan drömt kommer tillbaks till mig. När detta händer är de i stort likadana som vid det tidigare tillfället.

En sak som har hänt mig, ibland, det är att en dröm som jag drömde för väldigt många år sedan dyker upp igen och att den vid det aktuella drömtillfället blir tydligare än förra gången. Ett exempel är när jag drömt drömmar som involverat olika personer men att jag inte vetat vilka personerna varit, att jag inte har kunnat "se deras ansikten" i drömmen. När den drömmen sedan har kommit tillbaks flera år senare framträder personerna i drömmen och jag vet vilka de är. I de fall då detta har hänt har det ofta varit personer som jag lärt känna sedan jag drömde drömmen första gången. Det vill säga att jag tidigare inte kunde placera personerna i drömmen eftersom jag inte hade lärt känna dem i mitt verkliga liv ännu. Om man nu vill tro att det kanske ligger något mer bakom det vi drömmer om är detta en sak att klura över.

Sen kan man drömma på så många olika sätt. Ibland har jag haft drömmar som kommit tillbaks flera gånger på raken. Andra gånger kan jag fortsätta drömma en dröm, drömma vidare på den, om jag när jag somnar in aktivt påminner mig om vad det var jag drömde när jag vaknade.

Drömmer man inte på natten kan man alltid drömma sig bort under dagen, till ett alternativt liv...
Här är "Daydreaming" av Dark Dark Dark: